Jag är så uppfylld av helgens äventyr att jag inte riktigt vet hur jag ska kunna återhämta mig. För första gången i mitt liv har jag seglat, och inte på vilken båt som helst, utan skonaren Ingo från 1922.

Jag, Rikard och kollegan Maria hade alla anmält oss till en nybörjarhelg för att lära oss att segla. Jag var genomförkyld men hoppade glatt på Ingo tillsammans med 21 andra deltagare direkt efter jobbet på fredagenIngo har sin hemmahamn i Göteborg, bara ett stenkast från där vi bor.Första kvällen var magisk!Med på båten fanns förutom vi nybörjare ett antal instruktörer. En av dem var ”Mia”, Sveriges första kvinnliga skeppare. Med stort tålamod försökte de lära oss vad alla dessa hundratals tampar har för betydelse och vilka man ska dra i vid olika tillfällen.På kvällen la vi till på Öckerö hamn och rullade ihop seglen. I såna här mysiga kojser sov vi. Fyra i varje rum. När vi hade lämnat hamn morgonen efter fick vi oss en lektion i segling uppe på däck. De modiga klättrade upp i masten för att hissa segel. Dagen bjöd på strålande sol, moln, hagel, regn, åska. Jag klarade sjösjukan hyfsat. Värre var det för andra som spydde över bord. Rorsman Sara. Mitt favorituppdrag på båten.Maria klättrade upp i masten som om hon aldrig gjort något annat.Efter en heldag till havs stannade vi till på Käringön. Där tog vi oss en liten kvällspromenad för att få känna stabil mark under våra fötter. Skepp-å-hoj!På kvällen åt vi middag under däck, spelade och sjöng Evert Taube och sen stupade vi i kojs. Morgonen efter var det tänkt att vi skulle segla tillbaka till Göteborg. Men då sa min kropp och knopp n-e-j! Förkylningen gjorde sitt, och jag var heeeeeelt slut efter alla nya intryck och upplevelser så jag och Rikard tog färja + buss + tåg tillbaka istället.   Men nu. Nu vill jag tillbaka igen och bräcka, kvajla, skota och hissa segel!