Lombok har betydligt färre turister än sin granne Bali. Och eftersom vi reste under lågsäsong var det än färre. Vi såg milslånga kritvita stränder som var helt öde och tomma på turister. Precis så som man förväntar sig att paradiset ska se ut!

Vi bestämde oss för att checka in på öns största turistort Senggigi – och då upplevde vi den ändå som väldigt liten och pittoresk.

Vi bodde på Batu Bolong Cottages. För att ta sig till poolen från vår bungalow fick vi passera en trafikerad gata, men väl framme kunde vi välja att svalka oss både i poolen och havet!
En dag tog vi taxi 5 minuter till stranden Kerandangan. Eftersom det var söndag hade lokalbefolkningen tagit sig dit för ett traditionsenligt kompis- och familjehäng. Några västerlänningar såg vi inte till överhuvudtaget. Traditionell indonesisk båt.Kvinnan på bilden till vänster hade för en tid sedan fått en stroke och var nu ordinerad av doktorn att 4-5 gånger i veckan bädda ned sig i sanden. Längs vår promenad på stranden skiftade sanden från kritvit korallsand till kolsvart vulkansand.