Sista semesterveckan teamade jag upp med finaste vännerna och for upp till Norrland. Närmare bestämt Björkliden. I fyra dagar vandrade vi mellan Björkliden – Trollsjön – Låktatjåkko och njöt av storslagen utsikt, djur, natur, sol och snö!

Det var tidigare i somras då vi såg ett gammalt inslag från TV4 på Youtube som vi bestämde oss – vi måste ta oss till Trollsjön! Men det krävdes en hel del research för att lista ut hur man tar sig dit.Den bästa sträckan mot Trollsjön börjar vid Låktatjåkka tågstation (blandas ej ihop med Låktatjåkko fjällstation). Enklast är att ta sig till leden med bil, man parkerar helt enkelt på E10:an en knapp kilometer från tågstationen och går därifrån. Vi som saknade bil och utgick från Björkliden hoppade istället på lokalbussen 91 som går mellan Kiruna och Narvik två gånger om dagen. Enligt tidtabellen stannar dock inte bussen i Låktatjåkka, utan i Vassijaure (varifrån man också kan gå till Trollsjön men riskerar då att tvingas vada bitvis). Men vår busschaufför var rutinerad, och snäll! Hon inte bara stannade vid Låktatjåkka, hon höll dessutom en liten guidning för oss och andra vandrare innan vi klev av bussen och delade med sig av sina bästa tips längs vägen till Trollsjön. Sånt som bara händer i Norrland! När bussen väl släppt av oss var det lätt att hitta. Turen är 9 km tur och retur, en lagom tur att börja med. Efter ett par kilometer uppåt kom vi fram till Kärkevagge – en sex kilometer lång dalgång full med gigantiska stenblock. Vissa stora som flervåningshus! Det var inlandsisen som drog med sig massa sten från ett ras, men så stannade isen och stenarna blev kvar i dalen. Spanar fåglar! Så kom vi äntligen fram till Trollsjön! Men helt ärligt var upplevelsen av stendalen betydligt större än denna blå sjö – men visst är den fin! På vår endagsvandring fick vi uppleva alla vädertyper, både regn, sol och snöfall! På bussen tillbaka hade vi utsökt över Lapporten. Magiskt!

Fler bilder från mina fjällvandringar

• Björkliden – Trollsjön – Låktatjåkko
• Kiruna – Kebnekaise
• Jämtlandstriangeln: Storulvån – Sylarna – Blåhammaren

Om första dagen bjöd på varierat väder bjöd andra dagen på ett jämngrått dis. Vi vandrade från vårt vandrarhem nere i Björkliden upp till Sveriges högst belägna fjällstation Låktatjåkko som ligger 1228 m.ö.h. En tur på 9 km. Första snön! Väl framme avnjöt vi fjällstationens specialitet: våffla med Västerbottenost och hjortronsylt. Förvånansvärt gott!

När vi vaknade på morgonen i Låktatjåkko såg det ut så här. Inte det vi direkt hade tänkt när vi drömt om sommarvandring i Norrland.Trots att vi alla tre är ovana vandrare, utan större kunskap om karta och kompass och varningar från personal att det kan vara svårt att hitta till Kårsavagge – speciellt i dåligt väder – så gav vi oss iväg. Kändes som ett äventyr! Leden mot Kårsavgge går genom Måndalen som är ett, minst sagt, väldigt stenigt område och leden är endast utmärkt av rösen. Och det som till en början var ett roligt äventyr, blev plötsligt inte så roligt när vi inte längre såg nästa röse framför oss. Och knappt det bakom oss heller. Så efter två timmars vandring fattade vi det kloka beslutet att vända tillbaka. Vilket vi i efterhand borde gjort långt innan.Blev så sjuuuukt glada när vi kom tillbaka till fjällstationen! Hängde i den här hörnan resten av eftermiddagen och kvällen. Köpte oss varsin Coca-Cola (himmelskt gott!), åt chips, spelade kort och löste korsord

Sista dagen vaknade vi till blå himmel. Hurra!Lämnade fjällstationen i Låktatjåkko och kunde äntligen se ut över vidderna. Ner och bort genom hela dalen skulle vi. Plötsligt fick vi syn på en stor flock med över 30 renar. En av dem bröt sig loss och gav sig ut på eget äventyr, rakt emot oss! Passerade bara ca 50 meter från oss. Mäktigt! Sen. Efter några timmar var vi tillbaka i Björkliden där vi våra resa startade.